Bakom dagens lucka ska vi kolla lite närmare på hur rösten används då man spelleder. Hur kan vi använda rösten för att skapa stämning?

Rösten

Det är inte bara viktigt vad du säger till aktörerna när du beskriver miljön eller personerna i den. Lika viktigt är hur du säger det. Många tänker inte på vilket redskap rösten är när de funderar på hur de ska skapa stämning. På sin höjd används olika dialekter för att gestalta personer i berättelsen.

För dem som har svårt med dialekter faller rösten ofta mer eller mindre i glömska. Saknar du kapacitet att tala med dialekt finns det fortfarande saker du kan göra för att skapa stämning. Du kan variera hastighet, tonläge och rytm i talet.

Hastigheten handlar om hur fort du talar. Långsamt tal hjälper till att bygga upp stämningen, medan snabbt ofta används när saker sker i ett intensivt tempo. Genom att variera med de två röstlägena mot ditt normala sänder du signaler om vilken stämning som förväntas. Försöker du bygga upp en kuslig stämning är den lugna rösten att föredra, medan den snabba är utmärkt i actionfyllda scener.

Tonläge handlar om vad du vill ge eftertryck åt. Använder du en sakral stämma när du beskriver ett gammalt rum förmedlar du genast en annan stämning än med ett tonläge som dryper av avsmak. Ditt tonläge färgar av sig på hur aktörerna tolkar omgivningen. Det finns med andra ord en poäng med att tänka på vilket tonläge du använder dig av när du beskriver saker.

Du kan även arbeta med hur du betonar någonting. Ger du emfas åt något särskilt i en beskrivning, exempelvis genom att göra en paus efter ordet eller betona det extra hårt, lägger aktörerna märke till det. Vill du uppmärksamma karaktärerna på viktiga ledtrådar i en rumsbeskrivning är betoning ett användbart redskap.

Olika sätt att betona något är genom att variera röstens styrka. Talar du högt, dock utan att skrika, ger du stark emfas åt det du säger. Det blir klart och tydligt, nästan högtidligt. Längre sådana samtal blir dock lätt onaturliga och obehagliga, vilket givetvis kan användas som metod för att uppnå just den effekten. Talar du istället med låg röst blir det svårare att höra dig och kräver aktörernas noggranna uppmärksamhet. Det får dem ofta mer fokuserade och drar in dem i stämningen. Tänk dock på att en låg röst också kan ge direkt motsatt effekt. Det är då lätt att aktörerna inte hör vad som sägs, särskilt om du använder dig av stämningsmusik i bakgrunden. En aktör som frågar ”Vad sa du?” motverkar alla försök till stämning. Därför gäller det att du är väldigt tydlig när du talar med låg röst.

Slutligen har vi rytmen. Hur beskriver du egentligen det som karaktärerna upplever? Är det i en flytande ström eller kommer det i klumpar? Hur organiserar du orden? En beskrivning av ett rum kan till exempel ske i den ordning karaktärerna lägger märke till föremålen i rummet. Står det en stor flygel i mitten av rummet ser hon den först. Ett annat sätt är att dela in beskrivningen i olika kategorier och först beskriva rummets form, sedan färger och sist vad som finns i det. Där kan beskrivningen av flygeln till och med komma sist. Det handlar då istället om att få en rytm som passar till syftet du vill uppnå, till exempel om flygeln har en särskild betydelse.

Att dela in det i kategorier gör det oftare lättare att komma ihåg. Å andra sidan lägger människor normalt sett inte märke till saker i den ordningen. Det blir alltså en skillnad i beskrivningen beroende på vem du vill förmedla informationen till: aktörerna eller karaktärerna.