Jag är nu hemma från speltestet av den korta berättelsen Kräftfeber. Berättelsen utspelar sig några mil utanför staden San Sebastian och utspelar sig mestadels ute i träskmarkerna kring byn Agua Oscuro. För mig finns det någonting tilltalande med just träskmiljön – antagligen för att jag finner miljön både mystisk och exotisk. Det blir lätt bra stoff för berättelser.

Speltestet gick rätt bra och efteråt då vi satte oss för att tala om det fick det utlåtande “traditionellt, men inte tråkigt”. Det är en väldigt rättvist beskrivning av Kräftfeber. I princip skrevs den under hast i tre dagar. Jag skrev ett utkast under ett dygn, passade över den till Marie A. Sjödin som kom med både förslag och rena textstycken och sedan skrev jag klart en råtext på ytterligare en dag. För mig var det väldigt roligt att skriva tillsammans med någon på det här sättet – särskilt när Marie har sin styrka där jag har min svaghet. Jag skulle gärna pröva på det fler gånger

Mina aktörer kom med många givande förslag på hur Kräftfeber skulle bli en mer nervkittlande berättelse. Deras förslag var mycket givande och kommer bidra till en mer intrigfylld stämning. Då de inkluderas får berättelsen betydligt mer nerv, vilket är vad den behöver. Dessutom funderar jag på att skriva ytterligare två akter och lägga ihop dem till en modul. Vi får se hur jag gör, men det finns gott om möjligheter till vidareutvecklingar.

Speltestet föregicks även av en intervju med en reporter från vår lokala tidning, Nerikes Allehanda, ungdomsredaktion. Journalisten skulle skriva en artikel om vad rollspel är för någonting. Givetvis tog jag tillfället i akt att plugga för Bortom, men produktplaceringar verkade inte riktigt vad hon var ute efter. Tänka sig, va?

Vi får väl se om det kommer in någonting om det. Både journalisten och den medföljande fotografen stannade kvar runt en halvtimme (skulle jag gissa) för att lyssna på spelmötet. För trots allt finns det inget bättre sätt att förstå vad rollspel är genom att uppleva det. Det är också en del varför Kräftfeber var så traditionellt – jag ville hålla det enkelt och tydligt för deras öron.

Då jag får veta något mer om artikeln lovar jag uppdatera här på bloggen om det. Kommer det upp på webben ska jag till och med slänga in en länk. 😉