Jessica Lake hade tvingats växa upp fort. Hennes mor hade mördats av en okänd man som ville ha hennes pengar, vilket var både tragiskt och ironiskt eftersom hon var helt pank. Efter det lämnades Jessica ensam med sin försupna far. Livet hade inte varit en drömtillvaro innan och det blev värre efter modern dött. Jessica stod inte ut med honom. Hon kallade honom inte ens pappa. Bara ”honom” och då med avsmak i rösten. Det fick henne till slut att rymma hemifrån.

Under de följande månaderna hade Jessica lärt sig att överleva på gatan. Var man kunde finna gratis mat, vilka man kunde stjäla från och, med hennes utseende, vilka man skulle bjuda ut sig till för att överleva. Jessica hade inga problem det. Hon hade tvingats växa upp tidigt då kroppen utvecklats före de flesta andra tjejer i hennes ålder.

Månaderna hade blivit till år och erfarenhet hade lett henne fram till denna natt. Jessica hade skapat sig ett liv där hon var känd som någon man kunde lita på. Hon gjorde sitt bästa för att hjälpa de andra hemlösa och rymlingarna.

I den mörka gränden låg den nedslagne torsken. Från hans panna sipprade blod. Han skulle överleva, fattigare sett till det materiella, men en erfarenhet rikare. Man gick inte ut ensam med pengar i fickorna i dessa kvarter. Hon släppte plånboken till marken och rörde sig ut ur gränden då hon kände en kall vind blåsa igenom henne. Vinden fick henne att rysa och hastigt kastade hon en blick bakåt mot pensionären. Han var borta. Det var inte ofta som Jessica överraskades, men det här var ett sådant tillfälle. “Var är han? Inte en chans att han kunde återhämta sig så snabbt!” tänkte hon.

“Idiotiska flicka.” Rösten hördes bakom henne, vilket fick Jessica att snurra runt. Framför henne stod torsken hon slagit ned. Blodet i pannan var borta. Det fanns inte ens något sår efter hennes behandling. Hon kunde inte tro sina ögon. “Men ytterst passande. Den här kroppen saknar de fördelar som din kropp kan erbjuda.”

“Du kan dra åt helvete!” skrek Jessica till honom. Hon hade inte den blekaste aning om vad han talade om, men hans lugna stämma skrämde henne. Hon höjde sitt baseballträ som hon slagit ned honom med tidigare och slog mot mannens huvud utan att tveka. Innan slaget hann träffa honom grep mannen tag i baseballträet med ena handen och sparkade sedan till Jessica i magen. Hon var inte alls beredd på det och stapplade hjälplöst bakåt, samtidigt som mannen slet baseballträet ifrån henne och slängde det på marken. Innan hon visste ordet av hade mannen tagit ett stadigt grepp om hennes hals.

Han tryckte upp Jessica mot väggen och slog henne ytterligare en gång i magen. Jessica skakade av smärta och hon började få panik. Det enda hon såg var mannens leende. Jessica försökte knäa honom. Uppenbarligen insåg mannen vad hon var på väg att göra för han tryckte sig upp tätt mot henne och gav henne inget utrymme att röra sig. Hon var fast, helt utlämnad i hans grepp.

“Du kommer att passa utmärkt.” Mannen skrockade med sitt djävulska leende. Plötsligt tappade han sitt grepp om hennes hals och hon föll ihop. Jessica låg på knä på marken och andades tungt. Bredvid henne låg kroppen av torsken som förvandlats till något slags adrenalinmonster. Men han andades inte längre. “Vad fan är det som pågår här egentligen?”

Så fort Jessica fått i sig tillräckligt med luft reste hon sig. Så snabbt hon kunde stapplade hon därifrån. För tillfället brydde hon sig inte om vad mannen hade sagt, nu ville hon bara därifrån. Fort. Utifall att han skulle vakna igen. Men då hon väl kom till platsen hon kallade hem senare under natten, ringde mannens ord ännu i hennes huvud.

”Du kommer att passa utmärkt.” Vad hade han menat med det? Vad Jessica inte visste var att hon skulle få insikt i vad han menade, en insikt hon gärna skulle ha sluppit. Jessica visste inte att hon skulle tvingas fly för att undgå mannens förbannelse. Det enda som hon redan då visste, var att något i hennes liv hade förändrats.