Under 1942 kom den engelska uppfinnaren Geoffrey Pike på idén att skapa flygbaser som liknade flytande isberg. Tanken var att de skulle placeras ute Atlanten och undvika att de allierades skepp sänktes av tyska ubåtar. Flygfält, hangarer, verkstäder och logement skulle byggas på den rektangulära lådan av ”is”. Projektet fick namnet Habackuk efter en profet i bibeln. Projektet övergavs efter att det visade sig att det var mer ekonomiskt med vanliga hangarfartyg. Det var åtminstone vad alla trodde.

En hemlig gren inom USA:s regering stal ritningarna och fortsatte med projektet. Tanken var att skapa en hemlig, mobil bas där de kunde ägna sig åt mer känslig forskning. Gruppen arrangerade och lyckades genomföra stölder av ritningar och planer så att man trodde att en terroristgrupp låg bakom det. Under många år jagade Storbritanniens underrättelsetjänst efter terroristerna men utan att finna några som helst spår fram tills nyligen.

Lämpliga karaktärer är antingen brittiska militärer eller vetenskapsmän. Uppdraget är i första hand militärt, men expertis från vetenskapsmän anses vara nödvändigt.

Handling

Karaktärerna värvas till samma uppdrag och har troligen ingen till liten kännedom om varandra. De förs till en hemlig bas där amiral Leo Fitzpatrick förklarar uppdraget för dem. Han berättar om projekt Habackuk och att planerna blev stulna av en terroristgrupp under andra världskriget men att man inte förrän nu funnit några spår efter dem. Ett isberg som stämmer in på projekt Habackuks beskrivning har synts till i vattnen utanför Alaska. Det verkar ha fastnat på en plats där strömmarna egentligen skulle ha fört ett naturligt isberg vidare. Nu vill de sända in karaktärerna för att återta isberget och ta reda på vilka som stal ritningarna.

Karaktärerna transporteras dit med helikopter och får ta sig ombord med hjälp av fallskärmshopp. Det är det mest praktiska sättet att sig in. Det andra är att simma in underifrån men vattnet i Norra Ishavet är knappast inbjudande. Somliga har lätt för att landa rätt, medan andra kan hamna i det iskalla vattnet. Väl ombord kan karaktärera undersöka basen närmare. Det finns flygfält, hangarer och byggnader som innehåller såväl bostäder som forskningssalar. Det är dock en sak som känns oerhört fel: basen är helt övergiven.

Karaktärerna finner spår av att det funnits personal där tidigare men de verkar spårlöst försvunna. Karaktärerna lägger märke till ytterligare en sak: all elektrisk utrustning fungerar inte. Det är som om den slagits ut av en EMP. Allt eftersom de undersöker basen så inser de att ingen elektroniskt utrustning fungerar. Basens dator och driftsystem är helt oanvändbara. Enda skälet till att basen stannat är att den har fastnat på en stor stenklippa under ytan. Lyckas karaktärerna få loss basen från klippan kommer all elektronisk utrustning att börja fungera igen.

Allt eftersom karaktärerna undersöker basen finner de spår av att forskningen som skett här fokuserar på biologiska stridsmedel. Det finns implikationer som länkar forskningen till en fraktion inom den amerikanska regeringen. Mycket är vaga antydningar eftersom den mesta informationen finns i databaserna. En av hangarerna har rejäla lås och kedjor som är tänkta att hålla innehållet instängt, något som saknas på de andra byggnaderna. Tar karaktärerna sig in får de till sin förskräckelse se högar av döda människor. De verkar alla förvridna och förstelnade i krampaktiga, onaturliga ställningar. Dödsstanken får en att vilja kräkas.

Börjar karaktärerna att genomsöka platsen finner de att en hel del av personerna har sår orsakade av trubbiga föremål eller kulhål. De med medicinskt kunnande som har studerat forskningen kan dra slutsatsen att de förvridna kropparna är ett resultat av stridsmedlen. Utan tillgång till fulla rapporter är det dock svårt att få fram någon information annat än att döden varit otroligt plågsam. En obduktion av liken kan ge mer information: sjukdomen har inte kommit snabbt utan varit en utdragen process och att den först och främst verkar påverka hjärna då ett flertal tumörer återfinns där.

Ju längre karaktärerna befinner sig på basen desto mer börjar de att känna sig påverkade av någonting. De börjar se och höra saker som inter verkar finnas där. De döda forskarna verkar röra sig runt omkring på basen, liksom soldaterna, men konfrontationer med dem får dem bara att upphöra existera. Samtidigt börjar karaktärerna känna en växande paranoia och skräck för varandra.

Som om inte det vore nog: det finns en liten soldatstyrka kvar på basen under ledning av Commander Daniel Boone. Av någon anledning verkar de resistenta mot viruset men ser karaktärerna som ett hot. Dels för att de riskerar att infekteras, dels för att de fått vetskap om ett hemligt projekt. De kommer att vilja döda karaktärerna, vilket gör hela situationen ännu svårare för laraktärerna.

Vägen ut ur helvetet är att antingen spränga basen i luften (och troligen själva dö på kuppen) eller att ta sig bort från basen. Det sistnämnda är svårt och det går inte att använda någon av flygfarkosterna. Det går att simma iväg tillräckligt långt från basen och ta kontakt med militärledningen. De kan skicka ut ett fartyg som kan hämta karaktärerna, men det tar sin tid och karaktärerna måste lyckas överleva vistelsen på basen tills dess. Att simma till närmsta land resulterar endast i döden eftersom det är alldeles för långt bort till land. Lyckas karatärerna med att befria den flytande basen från klippan den sitter fast på kan de få tillbaka kontrollen över basen och på så sätt bege sig vart de vill och obehindrat kommunicera med militären. Problemet är bara att alla vanföreställningar är permanenta. Karaktärerna hamnar då även i karantän under den närmast tiden och om paranoian inte konsumerat dem släpps de slutligen. Deras uppdrag har då blivit hemligstämplat och de bevis som tidigare funnits om händelserna är nu begravda i den brittiska säkerhetstjänstens arkiv.

Tvist

Sjukdomen som dödat alla på basen är inte ett virus som släppts fri från laboratoriet. Virus kommer från en annan värld. På platsen där isberget sitter fast är barriären tunn och demoniska krafter tränger in från en annan dimension. Denna kraft manifesterade sig i en sjukdom som dödade alla vetenskapsmän och drev de flesta soldaterna galna. Eventuellt kan berättaren låta sjukdomen inte bara vara dödlig, utan att de som dött i sjukdomen efter en viss tid muterar till demoniska varelser. I sådana fall blir basen plötsligt mycket trång och kommer troligen tvinga Commander Boone och hans män till en allians med karaktärerna för att överleva.

En annan twist som man kan ha är att en av karaktärerna är där för att stjäla forskningsresultaten och sälja dem vidare. Det är ett klassiskt drag som brukar kunna tillföra extra paranoia då aktörerna inser att alla kanske inte står på samma sida.

Admiral Leo Fitzpatrick

Amiral Fitzpatrick har varit yrkesmilitär under hela sitt vuxna liv. Han är extremt patriotisk, men har trots det ett samvete och inte beredd att kompromissa moraliskt ställningstagande för det. Även om det var länge sedan han var ute i fält har han än idag mardrömmar nattetid från de värsta krigsåren.

Fitzpatrick är i femtioårsåldern och har sedan länge tunt, grått hår. Han har en bestämd blick och ett ansikte av sten. Kroppen har nu börjat bli lite kraftig, även om han dock verkar ha kvar det mesta av sin forna vigör.

Commander Daniel Boone

Commander Daniel Boone började som yrkesmilitär och medverkade som ung i Gulf-kriget. Efter det klättrade han uppåt i rang tills han dog i en motorcykelolycka under en semester i Grekland. Det var i alla fall den officiella berättelsen. I själva verket värvades han till ett hemligt specialförband. Han placerades på Habackuk-basen för att försvara den för ett halvår sedan och har ett halvår kvar i tjänst.

Den rödhårige Daniel har ett förtroendeingivande ansikte och han talar med en bred, eftertänksam röst.Han blir sällan stressad, utan är nästan alltid lugn och behärskad. Daniel är bredaxlad och vältränad, och är klädd i nästan helvita kläder för att smälta in på basens exteriör. Även hans vapen är sprejade vita. Daniel är fokuserad på sitt arbete, men är långt ifrån en våldsam person. Han älskar poesi och har ett djupt filosofiskt intresse.

Lovecraft-syndromet

Sjukdomen som finns på basen är egentligen inte en sjukdom, utan en manifestation av demonisk energi. Dock har vetenskapsmän ovetande om den sanna naturen om “sjukdomen” valt att kalla den Lovecraft-syndromet. Personerna verkar drivas lika galna som personer i H.P. Lovecrafts verk. Först drabbas de smittade av hallucinationer, för att därefter känna kraftiga fysiska smärtor och slutligen dö i smärtfyllda kramper.

För att se hur pass väl karaktärerna motstår sjukdomen används smärtkapacitet. Varje timme får de slå ett slag där svårighetsgraden att motstå “sjukdomen” är ett svårt slag. Istället för att använda kropp + medicin, används ego + medicin. Misslyckas slaget förlorar karaktärerna 1 i smärtkapacitet och får genast någon form av vanföreställning, bortsett från om det är ett marginellt misslyckat resultat då hon inte får någon vanföreställning. Ett tillfrisknande kan först ske då karaktärerna tillbringat lång tid bortifrån platsen där den demoniska energin trängt in. Det tar 12 månader – ego antal månader att helt tillfriskna. Har karaktärerna nått 0 i smärtkapacitet är de dock permanent galna.