Idag kollar vi tillbaka till en mörk period i popdivan Zoë Kings liv.

Otroheten

“Vad sjutton sysslar du med!?” skrek Zoë och slängde glaset mot Elena som satt på soffan i sin svarta teddyn. Glaset missade och slog in i väggen med ljudligt kras. Elena ryckte till och kröp instinktivt ihop mot soffhörnet – det till trots att hon i förhållandet var den fysiska personen. Även om Elenas vackra, spanskättlade utseende försörjde henne som modell, hade Elenas passion alltid varit fysiska kontaktsporter. Hon var typen som kunde hantera sig själv i hotfulla situationer men det här var annorlunda. Elena hade aldrig sett Zoë så upprörd tidigare och det skrämde henne.

“Jag väntar på dig, Zoë. Har du glömt vilken dag det är? Det är ett halvår sen vi blev tillsammans.”

“Spela för fan inte oskyldig! Klippet är redan ute på YouTube!” Elena skakade oförstående på huvudet där hon satt hopkurad. I vanliga fall skulle Zoë ha drunknat i åsynen av den lättklädda och sensuella skönhet som satt i soffan men nu kände hon endast ilska..

Zoë, klädd i sin urvattnade bandtröja och slitna jeans, drog fram sin laptop ur väskan. Snabbt öppnade hon sidan i Firefox. Rubriken “Elena Sanchéz gives unknown guy a treat” stack tydligt ut och Zoë tryckte igång filen. Kvalitén på den var långtifrån bra men det syntes klart och tydligt hur Elena först strippade för en ung man, innan hon började hångla med honom.

Då Elena såg det frös hon till is. Inte av frostiga stämningen mellan de två eller av från att hon frös i sin väldigt avslöjande teddy, utan istället av bilderna från sitt livs största misstag. Inte förrän Zoë drämde laptopen i glasbordet väcktes hon till liv. Glassplitter och delar från den bärbara datorn yrde omkring dem, vilket instinktivt fick Elena att höja händerna för att skydda ansiktet.

“Du lovade!”

“Jag…”

“Dra åt helvete! Knulla runt med vem du vill. Jag bryr mig inte längre.” Zoë vände sig om och var på väg att storma ut ur lägenheten då Elena snabbt kom på fötter. Glassplittret skar in i fötterna och det smärtade Elena men inte lika mycket som det som var på väg att ske. Elena kom i fatt Zoë och grep tag i henne. Hon drog Zoë tätt intill sig, samtidigt som denne förgäves försökte ta sig loss ur Elenas grepp.

“Släpp mig, ditt bisexuella freak!”

“Zoë, det betydde ingenting. Inget alls.”

“Så fan heller! Det här är inte första gången. Minns du Zach? Din kära fotograf som jag fann dig ned naken med när jag överraskade dig i logen? Tror du jag har glömt det!?”

“Det var inte mitt fel. Du vet det!”

“Du tog de där förbannade tabletterna, Elena! Du tog dem, ingen annan.”

“Så nu är det mitt fel att jag hade ett missbruk? Visst, jag erkänner. Jag var beroende av Ecstasy men jag slutade! Det finns inget jag inte skulle göra för dig.”

“Så vad är din ursäkt nu? Du blev tvingad?”

“Lyssna på mig…” Elenas röst hade fortfarande sin vanliga pondus men det fanns någonting bakom det som var skört och bräckligt. Något som Elena vanligtvis inte visade upp utåt. Tonen fick Zoë att sluta kämpa för sin frihet och kika in i Elenas ögon. Tårarna fanns där. Hon hade aldrig tidigare sett Elenas ögon tåras förut. Ingenting berörde hennes så mycket att det kunde dämpa hennes levnadsglädje.

“Jag vet inte varför jag gjorde det, Zoë. Han betydde ingenting för mig. Hur kan han göra det då det är dig jag älskar? Det sista jag vill är att förlora dig. Jag skulle inte klara av det.”

Zoë kände värken i hennes hjärta. Hon visste att hon älskade Elena men det var inte första gången som hennes hjärta hade trampats på. Hur kunde någon som sa sig älska henne bedra Zoë så? Hur många gånger till skulle det ske om hon förlät Elena igen? Det skulle ju aldrig hända igen, det var vad Elena sagt förra gången. Det var ett felsteg som aldrig skulle upprepas.

Tårarna började rinna ned längst Elenas kinder. Henne vackra, bruna ögon var plågade av hjärtesorg.

Zoë hade trott på lögnen. Varför skulle hon inte göra det? Zoë älskade Elena. Alla förtjänade en andra chans. Men Elena hade tagit chansen och slängt bort den. Inte nog med att hon bedragit Zoë igen, hon hade gjort det så att Zoë själv fått reda på det genom nätet. Elena försökte till och med ljuga för att dölja det. Om Elena ljög om det, vad mer fanns det som Elena ljög om?

“Säg någonting, Zoë.”

Tårarna började välla upp även i Zoës ögon och tårarna blandades med den svarta färgen från den heltäckande sminkning runt ögonen.

“Jag klarar det inte…” Rösten var svag, men orden var Elenas värsta mardröm.

“Det kommer aldrig hända igen.”

Zoë började försöka kränga sig loss ur Elenas grepp.

“Snälla Zoë…”

“Ge mig ett skäl varför? Ge mig en jävla anledning till varför det inte kommer hända igen.”

Elena böjde sig ned och fångade Zoës läppar med en öm kyss. Det var en intensiv kyss, full av passion vars förnimmelse spred sig genom hela kroppen. Hade det varit en roman hade flera sidor tillägnats att beskriva den kärlekstörstande kyssen. Den varade längre än någon av det unga parets tidigare kyssar och var långt mycket mer öm än någon kärlekshandling de två delat tillsammans. Kyssen förenade dem till ett för en kort flyktig stund i evighetens oändliga tidsrytm.

Zoë kände sitt hjärta lätta och kroppen darrade av vällust av kyssens intensitet. Med sin ena hand smekte Elena henne ömt, vilket fick Zoës kropp pirra av njutning. Var det någonting Elena visste var det att finna Zoës erogena zoner. Snart skälvde hon till och Elena släppte försiktigt greppet om henne. En kyss. Det hade varit allt som krävts för att få Zoë till sitt klimax – aldrig tidigare hade hon upplevt något sådant med en kyss.

Hon stod tyst och vågade knappt andas. Känslorna stormade inom henne. Så många som ville bestämma över henne, göra ett val åt henne. Det rätta valet.

Sakta öppnade Zoë ögonen och stirrade rätt in i sin älskades ögon. Genom, de av tårar uppsvällda, ögonen kunde hon se in i Elenas själ. Hon såg hur mycket Elena älskade henne, hur mycket hon behövde Zoë.

“Jag är ledsen, Elena.”

Zoë vände sig om mot dörren och vandrade ur lägenheten. Bakom henne föll Elena ihop gråtande på golvet. Det skar i Zoës hjärta men hon visste att ingenting skulle förändras. Förlåtelsen skulle bara leda till en ny otrohet senare. Elena var en passionerad människa och det skulle alltid styra henne. Otroheten skulle ske igen och Zoë skulle såras igen. Det kunde inte ens den mest perfekta och underbara kyssen förändra.