Photo by Adi Goldstein on Unsplash

Den 15 september var det 20 år sedan som Bortom föddes. Det var under 2000 som jag lade upp den första hemsidan med den första regelutgåvan av In the Dark, det som kom att bli Bortom. Hemsidan var kodad i HTML av mig och reglerna var en simpel, olayoutad textversionen som sparats som PDF. Det var rätt rått och oslipat, punkigt om man så vill.

Jag hade under 90-talet skrivit oerhört mycket material till Drakar och Demoner som publicerats på nätet. Vid den tiden drev jag Altors Vidder, som var den största hemsidan om Drakar och Demoner (och vid den tiden även en av de största svenska hemsidorna om rollspel överlag). Jag hade bland annat skrivit mängder av material om Ereb Altors okända kontinent Soluna samt en episk kampanj i åtta delar som utspelade sig där. Jag var jättestolt över vad jag hade åstadkommit och lärt mig jättemycket om äventyrsskrivande såväl som projektledning.

Under år 2000, när jag var färdig med Det solunska ödet, hade jag planer på att fortsätta den metaplott jag skapat i Soluna och föra den vidare till Samkarna för att där bygga vidare med en liknande stor kampanj och kontinentskildring. Det var dock något som inte kändes bra med den planen dock. Sedan jag började spela rollspel 1990 hade det alltid varit fantasy som gällde för mig i allmänhet, och Drakar och Demoner i synnerhet. Visst hade jag testat och spela massa andra spel, och till och med fastnat en hel del för Werewolf: The Apocalypse, men det var Drakar och Demober som var mitt fokus. Det fokuset hade gjort att jag sakta börjat tröttna på fantasy helt – och även bli utmattad som spelledare. Jag minns att jag i början av 2000 behövde ta paus från spelledandet för att återhämta mig. Något kändes fel, men jag visste inte vad.

Det tog mycket tid för mig att reda ut vad och pausen i spelledandet gjorde mig gott. Jag insåg att jag tröttnat på fantasyn och alla dess troper efter 10 års intensivt spelledande och skrivande. Jag behövde göra något helt väsenskilt och efter min tidigare erfarenhet me ett projekt med fokus på världsbygge bestämde jag mig för att skapa något eget. Det som skulle bli In the Dark.

Att det blev just skräck var för att det var genren som jag då var mest förtjust i. Man skulle kunna säga nyförälskad till och med. Jag hade aldrig varit ett stort skräckfan. Det var först då jag köpte Scream på VHS i vår lokala rollspelsbutik (jag minns inte om det fortfarande var Tärningar & Tumult eller om det hunnit bli Spel & Sånt). Det var vad som väckte min lust för att skrämma andra och som fått mig att spelleda en del World of Darkness. En av mina stora inspirationskällor vid det tillfället var TV-serien MillenniuM: mörkt, mystiskt och mytologiskt men ändå jordnära.

En sak jag valde att inkludera tidigt i skapandet var en tanke om en större värld. Jag ville undvika att tröttna på genren och projektet så som jag gjort med Altors Vidder. Det gjorde att även om jag skrev det som en skräckspel i nutid så tänkte jag på en större metaplott och metafysik så jag skulle kunna skifta till andra tidsresor och världar om jag någonsin skulle känna genretrötthet igen. En av de största inspirationskällorna här var hårdrocksbandet Virgin Steele, vars texter hade planterat tankarna om den odödliga själen hos mig. Det blev en av de viktigare delarna av spelets och världens metafysik. Ska jag peka ut en särskild låt som spelade särskilt stor roll så är det utan tvekan The Blood of Vengeance.

Den 15 september 2000 lade jag ut den första regelutgåvan av spelet, och In the Dark hade sin officiella premiär. Leka med elden och Innocence, första akten i den kampanj som många år senare blev Noas sista drag, släpptes kort efteråt följde – och i takt med att jag fick feedback kom nya reviderade regelutgåvor. På den tiden var det mer tacksamt att nå ut och då feedback på en produkt eftersom nätet ännu var ganska tunnsått på välskrivet material. Det hjälpte också att det starterkit jag lade ut på Sveroks Scenariobank fick en utmärkelse för toppkvalitet också.

Man kan säga två saker om mitt tidiga skapandet. Det första var att jag inspirerades hårt av olika förlagor: Faith var en omdonad version av MillenniuM-gruppen, medan Heartstone & Winter hämtade sin inspiration från Wolfram & Hart i Angel. Men jag stal även inspiration till scenariot Tårarnas bägare (eller The Tears She Cried…) från Evil Dead. Då jag reflekterar över det idag så tror jag det var ett sätt för mig att lära mig världsskapande: att härma saker som tilltalade mig. Visst inspireras jag fortfarande så klart också av mycket popkulturella saker, men idag så tar jag inte den rakt av. Istället blandar jag in andra inspirationskällor samt lägger till mina egna idéer. Det gör att det inte lika lätt går att säga var inspirationen kommer för läsaren som i det tidiga materialet.

Det andra var att rollspelet och världen utvecklades genom rollspelsäventyren. Det är inte så konstigt egentligen: för mig är scenarioskapandet och berättandet vad som kittlar mest med rollspelen. Det var så jag hade drivit Altors Vidder och det var så som jag fortsatte in i In the Dark. Än idag så tycker jag att det är en av de bästa sätten att utveckla världar på. Genom att uppleva den vid spelbordet får vi en djupare förståelse för den. En bieffekt av detta var att jag slutade att spelleda andra rollspel – jag behövde helt enkelt all tid jag kunde få för att speltesta och utvärdera såväl spelet som världen.

När jag började revidera In the Dark inför version 4.0 hade spelet växt ordentligt och nu var det även en del världsmaterialet inkluderat. Jag var under den här tiden involverad med Thord Daniel Hedengrens Alltid Attack Förlag och hade skrivit material till det kommande SF-rollspelet ARK. Han ville ge ut In the Dark, men ville att spelet skulle ha ett svenskt namn. Efter mycket funderingar och bollandet med spelets följare så kom jag till slut fram till ett namn som jag var bekväm med – Bortom: Lögnens slöja.

Nu blev det aldrig så att Alltid Attack Förlag gav ut Bortom. Deras tryckutrustning gick sönder (det här var tiden innan print on demand var en grej) och de valde då att stänga ned produktionen av Bortom, ARK och Splatter 2. Jag hade vid denna tid fått blodad tand av tanken på Bortom som tryckt produkt, vilket fick mig att skriva ihop en liten ”bibel” med världsmaterial och tänkt utgivningsplan. Därefter skickade jag ut det till två andra rollspelsförlag, Järnringen och Mindless Gaming, varav det sistnämnda nappade fort.

I december 2007 släpptes äntligen Bortom: Lögnens slöja. Det var något väldigt förlösande att få hålla en tryckt bok i sin hand – och även få det framröstat som årets bästa svenska rollspel 2007 av Fenix läsare. Det tog dock till 2009 för mig att få ut nästa bok, Visioner och fantasier. Skälet är att jag spenderade mycket tid på gratismaterial och konventsscenarion. Tanken var att en del av konventsscenarion skulle släppas som tryckta böcker (vilket två också gjorde, Kolonnerna och Anakronismer), men många ligger än idag och väntar på att slutföras då “Bortom 2” släpps. Så här i efterhand är jag rätt övertygad om att det var en felsatsning och att jag borde fått ut mer tryckt material närmare regelbokens släpp.

Den 29 november 2010, lite mer än tio år efter att In the Dark hade haft premiär, hade även nästa projekt premiär. Podcasten Bortom Bortom var den andra svenska rollspelspodden (efter Thom Kiralys Märklighetstroget). Poddklimatet har förändrats mycket sedan dess – både i utbud såväl som kvalité. Idag vågar jag inte tänka tillbaka på de flesta avsnittens ljudkvalité, men den fyllde en nisch av spelteori och praktiska rollspelstips samtidigt som det gav mig ett sätt att praktiskt uppdatera vad som hände med spelen.

Nästa stora sak som hade premiär inom ramen för Bortom kom 2013 och det var första steget till ett annat kapitel av metaplottens historia. Det var då som Leviathan hade premiär. Leviathan var ett nytt kapitel i Bortoms historia, ett som fortsatte den bakomliggande berättelsen som finns i spelet. Den så kallade metaplotten.

Vid det här laget hade jag metaplotten mycket tydligare i huvudet än vad jag hade då jag skapade Bortom: Lögnens slöja. Det innebar att jag kunde plantera den redan i regelboken. De fyra ”kapitlen” i Leviathans historia utgjordes av Leviathan, Svart svan, Ljusbringarna och Exodus (varav de två första har släppts i nuläget). Det gav mig möjligheten att visa en tydlig riktning var spelet är på väg redan från början – både för mig och för spelarna. Jag är fullständigt övertygad om att spel med en metaplott bör ha en tydlig riktlinje var den är på väg så spelledaren kan skapa sin berättelse utifrån den. Det är också en del som jag kommer ta med mig in i arbetet med Bortom 2.0. Det var dock inte det stora nästa steget för Bortom.

Det nästa stora steget påbörjades då jag blev inbjuden att gästa actual play-podden Vi Spelar Rollspel för att spelleda först Bortom, sedan Leviathan. Det var mitt första steg in en ny värld. Visst, jag hade en diskussionspodd redan men det var liksom en annan sak än att spelleda. Trots allt har alltid mitt främsta fokus och nöje varit själva berättelserna. Att måla upp ett scenario för spelarna, för att sedan brodera ut och väva in spelarnas handlingar. Det är där min stora fascination för hobbyn finns. Att få göra det i poddform för första gången var både nervöst och oerhört tilltalande, vilket snabbt gav mig blodad tand.

Jag medverkade snart även i Svartviken Rollspelspodd och Tärningen är kastad. Det var ett oerhört beroendeframkallande medium att hänge sig åt. Jag visste snabbt att jag ville göra något liknande, men jag hade inte resurserna att bygga en studio för flera spelare. Jag kände mig begränsad och det var ur den begränsningen som idén till Soloäventyret föddes. Jag spelade ju redan in podd över nätet för Bortom Bortom så varför skulle jag inte kunna spela rollspel på samma sätt? Det var dessutom ett utmärkt sätt att särskilja sig från andra poddar och sticka ut lite. Jag hade gjort en poddkalender med Bortom Bortom tidigare så jag tänkte att det var naturligt att göra samma sak här – utan att riktigt tänka på hur mycket mer arbete det skulle bli. Tur var väl det för annars hade det nog inte blivit av.

Soloäventyret blev en succé – inget annat som jag gjort under de 25 åren som jag skrivit och delat med mig av rollspelsmaterial har fått lika mycket feedback – och det är den absolut viktigaste betalningen när man inte får betalt i svenska riksdaler för att skriva rollspelsmaterial. Kanske var det för att det kom i rätt tid eller så var det för att jag lyckats engagera så många erfarna poddar att det gav mig en extra boost. Oavsett anledningen så gav feedbacken, de många lyssnarna och möjligheterna för berättelser mig en blodad tand. Jag kunde dessutom föra in andra intressen i poddandet: jag älskade radioteater som liten och lät mig inspireras av det samtidigt som min filmvetenskapliga utbildning som lagt stort fokus på musik- och ljudanvänsning i spel och film i allra högsta grad var applicerbar. Allt gjorde poddandet fantastiskt roligt att ordna med.

Faktum är att poddande ät har tagit över skrivandet på sistone. Det har blivit så av lite tråkigare anledningar: först dog min mor och då försvann mycket av skrivlusten, sedan så har det varit en del hälsoproblem som bromsat skrivandet. Tråkigt, men poddandet har hållit mig flytande kreativt. Idag så ligger det i symbios med skrivandet – skrivandet ger en grund för poddandet, poddandet skapar nya förvecklingar som arbetas in i skrivandet. Det är ett evigt kretslopp där de ger energi till varandra, samtidigt som det ger mig möjligheten att fördjupa metaplotten ytterligare. För är det ett ledord jag har så är det ”allt är sammanlänkat”.

Som jag skrev i början så fyllde Bortom 20 år den 15 september (och Bortom Bortom 10 år idag!) och det är nästan halva mitt liv. Det är faktiskt fortfarande lika roligt som då jag började skriva de första orden på det som kom att bli Bortom. Nej, det är nog faktiskt ännu roligare. Nu har jag skapat en värld som jag känner mig bekväm i och kan därmed fokusera på alla berättelserna som finns att djupdyka i. Jag hade massa planer på hur man skulle fira 20 års jubileet, men den tidigare nämnda hälsan satte stopp för det. Men oroa er inte, de kommer vad det lider. För är det något som jag med säkerhet kan säga är det att denna resa kommer fortsätta i 20 år till.