Jordy Chases ankomst till småstaden hade uppmärksammats av de flesta invånare då det var sällan som de fick besök utifrån. Å andra sidan fanns det fler saker som bröt mot vardagligheterna för tillfället. Nyligen hade ett ungt älskande par i småstaden mördats och läkaren hade slagit fast att skadorna hade orsakats av en björn. Nyheten hade senare nått Faith, organisationen som Jordy arbetade för, och de hade lagt märke till att såren snarare liknande såren från en einherjer. De var inte identiska men väldigt lika. Det var därför som Jordy befann sig i staden för att undersöka hsaken närmare.

Jordy hade varit med i Faith under hela sitt vuxna liv och var en av de mest lovande Faith-agenterna. Hon spåddes en lång framgångsrik karriär inom organisationen. Hon hade backning från en av de mest inflytelserika äldstarna inom organisationen och hennes resumé över avklarade uppdrag talade ett tydligt klarspråk.

Det första som Jordy hade gjort då hon anlände var att bege sig till sheriffkontoret. Sheriffen hade inte direkt varit villig att ge ut information om de dödade då mordet redan var avskrivit men hon hade med rutin hävdat sin auktoritet. Till slut hade sheriffen gett ifrån sig informationen. Redan efter ett par minuters genomgång hade Jordy funnit information som var viktig för henne. Mycket av rapporten saknade uppgifter som behövde verifieras på plats, vilket var en av anledningarna till att hon hade begett sig ut i skogen för att undersöka mordplatsen närmare.

Människor hade en tendens att blunda för saker som inte var naturliga. Alternativet var att de försökte finna ett svar som passade in i deras världsbild. Det fick Jordy att ana att de björnspår som befolkningen skymtat på platsen i själva verket var spår från demonen. Hon var själv tvungen att kolla in dessa för att få en bättre uppfattning om vad det egentligen var som rörde sig i trakten.

Läkarrapporten var även den bristfällig. Inte enbart på grund av människans förmåga att ignorera det övernaturliga. Det närmsta staden hade en läkare var en veterinär. Punkt två skulle vara att undersöka kroppen närmare. Jordy var själv inte någon rättsläkare utan hade endast en grundläggande utbildning i första hjälpen. Hennes stora förtjänst låg dock snarare i att känna igen demoner och deras vapen. Om det var en einherjet skulle hon direkt se det. Egentligen hade det varit vad Jordy först velat göra, men veterinären hade varit ute på någon av gårdarna. Tydligen någon boskapsfödsel. Jordy hade därför bestämt sig för att kolla upp mordplatsen först medan hon väntade.

Efter en kvarts vandrande längst stigen in i skogen hade Jordy anlänt till mordplatsen. Redan på avstånd såg hon platsen tack vare polisens avspärrningstejp. Solen hade sakta börjat krypa ned från himlen, men det skulle dröja innan det blev mörkt.

Väl framme såg Jordy sig om efter spåren och fann snart att det inte var björnspår. Efter en närmare granskning var hon rätt säker på att det var spår från en einherjer. Det kändes dock ändå som om något inte riktigt stämde. Utifrån de studier som fanns av einherjarna så passade inte fotspåren inte med rörelsemönstret. Det var för vigt. För försiktigt. En einherjer brukade röra sig framåt som en ångvält, men inte denna. Något var fel.
Jordy plockade fram sin mobiltelefon men såg att den saknade täckning. Istället började hon studera den övriga brottsplatsen och det mesta där bekräftade teorin om en einherjer. Under ett kort tag övervägde Jordy vad hon skulle göra. Faiths riktlinjer kring undersökningar av demoner som fysiskt manifesterat sig var tydliga. De besatt en stor kapacitet för våld och förstörelse. Riktlinjerna var att ensamma agenter inte skulle konfrontera sådana eftersom chansen till överlevnad var små. Endast beväpnade styrkor rekommenderades konfrontationer men Jordy var för envis att vänta in förstärkningar. Hon ville inte att det skulle krävas fler offer. Bestämt började hon följa spåren vidare in i skogen, bort från brottsplatsen.

Spåren efter varelsen ledde fram till ruinen av ett gammalt stenhus. Ruinen såg inte ut att ha besökts på många år och inte används på en ännu längre tid. Runtom var allt tyst. Inga ljud hördes ifrån skogen, utan det enda som hördes var det hällregn som börjat ösa ned från himlen. Jordy lossade pistolen från hölstret och klev försiktigt in i huset och i skydd från stormen utanför. Tecknen tydde på att detta var monstrets tillflyktsort då den inte jagade. Golvet knarrade till då Jordy satte sin fot innanför dörrkarmen och hon stannade till för att lyssna om hon hörde någon reaktion, men det var tyst. Jordys andhämtning var lugn. Hon hade mött monster förr och var tränad att ta hand om dem. Det var hennes yrke. Mänskligheten i stort må blunda så hårt att de inte såg vad skedde i världen, men hon var inte en av dem.

Ficklampans sken lyste upp rummet och i skenet såg hon vardagsrummet och bortom det dörren till köket. Även en trappa kunde skymtas till övervåningen. Rummet var fylld av vad som vid första anblicken verkade vara djurspillningen. Doften var dock annorlunda, betydligt mer frän än vanlig djurspillning. Den hade samma vedervärdiga doft som en einherjer hade. Jordy var nu mer än säker på att de faktiskt hade att göra med en sådan. Frågan var vad som hade drivit den till att ändra sitt beteende.

I fickan kände Jordy vibrationen från mobiltelefonen. Uppenbarligen fanns det täckning här. Tyst tog hon upp den, kastade en hastig blick på skärmen och såg att det var hennes mentor och chef Franciscus Black. Jordy svarade och hörde hur Franciscus undrade var hon var.

“I lejonets gap.”

“Vad?”

“Vi har att göra med en einherjer som bytt beteende. Jag vet inte varför men jag tänkte kolla närmare.”

“Säg inte att du gör något du inte borde göra, Jordy.”

“Två kilometer i sydvästlig riktning från brottsplatsen finns det en ruin av ett gammalt hus. Större delen av våningen är intakt, övervåning är skadad. Jag tror den har tagit sin boning där.”

“Jordy…” suckade Franciscus på andra sidan. “Har jag inte sagt åt dig…”

“Många gånger” sa Jordy och log. “Men du känner mig. Trots allt, det var du som lärde mig allt jag kan.” På andra sidan tråden hördes Franciscus uppgivna suck. Det var sant, Franciscus hade tränat henne och fått henne att dedikera sitt liv till Faith och att försvara mänskligheten mot demonerna. Det var Francisvus som varit fackelskenet i hennes tidigare mörka liv. Men i hans ögon hade nog hon blivit lite för dedikerad då han själv börjat betrakta henne lite som dottern han aldrig hade.

“Jag skickar in förstärkning genast. Vi har din signal från mobilen så jag sänder över den till helikoptern som du kom med. Kan du hålla dig undan einherjern i tjugo minuter bara?” Jordy öppnade sin mun för att svara då hon kände hur den fräna doft av förruttnat kött och stank av demonspillning blev betydligt mer intensiv bakom sig.

“Jordy?” kunde det höras från telefon.

“Jag tror det är för sent…” sa Jordy. Bakifrån hördes ett vrål och Jordy slungade sig framåt. Vigt slog hon en kullerbyta framåt och kom upp fötterna i en snabb rörelse där hon vände sig om. Vrålande rusade einherjern mot henne och på Jordys läppar fanns det ett leende. Det var det här som hon levde för: kampen. Dödens dans hade inletts och till skillnad från vanliga människor hade Jordy dansat den dansen mot omänskliga motståndare tidigare. I slutänden var det viktiga inte att få veta varför einherjern bytt beteende, utan det viktiga var att döda demonen. Demonen må ha alla fysiska fördelar, men Jordy hade något som inte demonen hade. Hon hade ett vapen vassare än någon av demonens rakbladsvassa klor. Hon hade sin Tro.